Michael van Gerwen
Michael van Gerwen, född 25 april 1989, är en nederländsk professionell dartspelare. Han är för närvarande rankad som nummer 3 i världen och var världsetta från 2014 till 2021. Han är också trefaldig PDC-världsmästare, med titlar från 2014, 2017 och 2019. Van Gerwen anses vara en av de bästa dartspelarna genom tiderna.
Van Gerwen började spela dart vid 13 års ålder. Han vann World Masters 2006 och kastade en TV-sänd nio-pilar på Masters of Darts 2007, vilket gjorde honom till den yngsta spelaren att göra båda dessa, vid 17 års ålder. Efter denna första framgång hade van Gerwen dock svårt att hitta konsekvent form tills hans genombrottsår 2012. Han förbättrade sig på världsrankingen från nummer 38 i början av 2012 till nummer fyra i början av 2013, då han vann sin första stora PDC-titel vid World Grand Prix och nådde finalen i världsmästerskapet 2013 men förlorade mot Phil Taylor. Men redan året efter År 2014 skulle han få sin revansch och vid 24 års ålder, blev van Gerwen den yngsta vinnaren av PDC-världsmästerskapet, ett rekord han fortfarande håller, samt en av endast fem spelare att vinna det mer än en gång. Han innehar också rekordet för det högsta tre-pilarsnittet i en TV-sänd dartmatch, med 123,4.
Han dominerade dartsporten under de följande åren, och vann 18 turneringar 2015 och 25 stycken tävlingar 2016. Van Gerwen är den näst mest framgångsrika spelaren i PDC’s historia, efter Phil Taylor. Han har vunnit flest PDC Pro Tour-event, med 88 vinster till och med juli 2024, och han har totalt vunnit 161 singeltitlar och 153 PDC-titlar världen över.
Innan dartkarriären
Michael van Gerwen föddes och växte upp i Nederländerna. Han spelade fotboll fram tills han var 12 och började spela dart regelbundet vid 13 års ålder. Vid 14 års ålder nådde han finalen i Primus Masters ungdomsturnering 2003. Därefter började han samla ungdomstitlar året 2006. Han vann också herrtävlingarna i Norway Open och Northern Ireland Open samma år som han tog ungdomstitlarna. Innan han blev professionell dartspelare arbetade han som kakelsättare.
BDO-karriär
Michael Van Gerwen vann flera Open-titlar i BDO och steg snabbt i BDO/WDF-världsrankingen, där han klättrade upp till tredje plats innan han fyllde 18 år. Han nådde semifinalen i Bavaria World Darts Trophy 2006. Trots att han förlorade mot Martin Adams var Van Gerwn bara en pil ifrån en perfekt nio-pilars avslutning, då han precis missade dubbel tolv. Han lyckades dock med det högsta möjliga utgången på 170 under turneringen.
Han överträffade sin finalprestationen vid 2006 års Winmau World Masters genom att bli den yngsta mästaren någonsin. Efter att ha legat under med 1–4 och 2–5 mot Martin Adams, kämpade han sig tillbaka och vann titeln och fick revansh för förlusten i World Darts Trophy. Segern innebar att han tog Eric Bristows rekord som den yngsta vinnaren någonsin, vid en ålder av 17 år och 174 dagar.
Hans tidiga framgångar ledde till spekulationer om att han skulle gå över till den andra professionella dartförbundet, Professional Darts Corporation (PDC). Under World Darts Trophy 2006 höll van Gerwen dock en presskonferens där han klargjorde att han ville stanna kvar i BDO/WDF. Han toppade även DDF (Dutch Darts Federation) rankingen, vilket skulle ha gett honom en plats i PDC-världsmästerskapet om han hade valt att acceptera. Men van Gerwen valde att tacka nej till och spelade istället BDO-VM på Lakeside.
Van Gerwen var spelbolagens förhandsfavorit att vinna Lakeside World-titeln 2007, men hans förhoppningar slogs i spillror redan i första omgången när han förlorade mot Gary Robson. Samma kväll som 2007 års BDO World Championship-final spelades så tillkännagavs det på nederländsk tv att Michael Van Gerwen, tillsammans med Jelle Klaasen och Vincent van der Voort, skulle gå över till Professional Darts Corporation (PDC).
Första åren på PDC-touren
Michael Van Gerwen började på plats 88 i PDC världsranking när han började spela där 2007. Detta då trots att han var en BDO-spelare var han kvalificerad för vissa PDC-evenemang i sitt hemland, redan innan han bytte till PDC. Detta inkluderade Open Holland 2006, där han tog hem titeln. Han gjorde sin PDC-debut den 20 januari vid den icke TV-sända Stan James Players Championship i Gibraltar, där han besegrade Andy Hamilton innan han förlorade i åttondelsfinalen mot landsmannen Roland Scholten. I det andra Players Championship dagen därpå, slog han Raymond van Barneveld i de tidiga omgångarna men förlorade sedan mot Alan Warriner-Little i kvartsfinalen. Han följde upp sin seger över van Barneveld genom att besegra den 13-faldige världsmästaren Phil Taylor med 3-0 i set på öppningskvällen av Masters of Darts-turneringen. Alla tre set gick till avgörande leg som van Gerwen vann med 14, 12 och 12 pilar. Han gick vidare till semifinal i turneringen och gjorde en perfekt nio-pilars avslutning mot van Barneveld, men förlorade matchen.
Hans TV-sända PDC-debut kom vid 2007 års UK Open, där han förlorade i sextondelsfinalen mot Colin Osborne. I sitt första PDC World Championship 2008 blev han lottad mot Phil Taylor i första omgången; anmärkningsvärt nog hade han en pil på dubbel 12 från att vinna matchen och slå ut den 13-faldige världsmästaren.
Van Gerwen avslutade sin långa väntan på en turneringsseger genom att besegra sin nederländska landsman Vincent van der Voort med 6–3 i finalen av Players Championship i Taunton den 11 april 2009, vilket gav honom £6,000 till Order of Merit. Van Gerwen gick även till final i U-21 VM året 2011 men besegrades där med 6–4 av Arron Monk i finalen.
Michael van Gerwen; 2012
I VM 2012 tog sig van Gerwen för första gången till åttondelsfinal genom att besegra Colin Osborne och Mervyn King. I åttondelsfinalen förlorade han nio av de första tio legsen och låg under med 0–3 mot Simon Whitlock, men gjorde en otrolig comeback och utjämnade till 3–3. Han kunde dock inte hålla sin form och förlorade alla tre legsen i det avgörande setet, vilket ledde till att han åkte ur turneringen med 3–4. Van Gerwen utsågs till Årets Unga Spelare vid PDC årliga prisutdelning den 3 januari 2012, för att ha vunnit fyra PDC Unicorn Youth Tour-evenemang och för sin insats i världsmästerskapet. År 2012 vann han den andra UK Open-kvalifikationen för säsongen genom att besegra Dave Chisnall i finalen med 6–1. I själva UK Open förlorade han i åttondelsfinalen mot Terry Jenkins. Van Gerwen toppade PDC Youth Tour Order of Merit inför 2012 års PDC World Youth Championship, men förlorade finalen för andra året i rad, denna gång mot James Hubbard. Van Gerwen vann den åttonde Players Championship-turneringen i juni efter att ha besegrat Simon Whitlock med 6–1 i finalen. Vid World Matchplay kastat Van Gerwen den fjärde nio-pilars avslutning i turneringens historia. Van Gerwens tredje titel för året kom vid den 11 Players Championship, där han besegrade Ian White med 6–1 i finalen med ett kastsnitt på 107,85. Van Gerwen deltog i en exceptionell match i åttondelsfinalen i European Championship där han förlorade mot landsmannen Raymond van Barneveld med 9–10, trots ett kastsnitt på 104.
En ny Players Championship-titel följde sedan efter en 6–5-seger över Robert Thornton. I oktober 2012 vann van Gerwen sin första stora PDC-titel vid World Grand Prix. Han kom tillbaka från underläge för att sedan besegra Colin Lloyd med 2–1 i första omgången och slog sedan Adrian Lewis med 3–1 i den andra matchen. I kvartsfinalen mot Andy Hamilton missade han fyra pilar för att vinna med 3–1, men Hamilton tog ut en 160-finish för att tvinga fram ett avgörande set. Van Gerwen behöll sitt lugn och vann det avgörande setet med 3–2 och besegrade sedan Wes Newton i semifinalen med 5–1. I finalen mötte han Mervyn King och besegrade honom med 6–4, efter att ha legat under med 0–3 och 1–4. Van Gerwen beskrev efteråt vinsten som den bästa dagen i sitt liv, och med segerpriset på £100,000 steg han till en åttonde plats på världsrankingen. Han gick därmed om van Barneveld som den högst rankad nederländaren.
Van Gerwn behövde inte vänta länge på sin sjätte titel för året, då han vann följande vecka vann Players Championship. I Premier League vann Van Gerwn sex av sina sju ligamatcher för och toppade tabellen, men förlorade sedan med 5–6 i semifinalen när allt skulle avgöras i slutspelet. Han återvände snabbt till vinnarspåret genom att ta ytterligare en Players Championship-titel, där han kom tillbaka från ett 0–4-underläge i finalen mot Ian White och vann med 6–5. Van Gerwen vann alla sina tre gruppspelsmatcher vid Grand Slam of Darts och toppade Grupp B, vilket gjorde att han ställdes mot Phil Taylor i åttondelsfinalen, i en match som beskrevs som en duell mellan de två bästa spelarna i världen för tillfället. Där bröt van Gerwen en femårig svit av 15 förluster mot Taylor genom att besegra honom med 10–5 med ett kastsnitt på 108,38 i en prestation han beskrev som den bästa i sin karriär. I kvartsfinalen mötte han Scott Waites, som själv redan hade besegrat Taylor i turneringen, och levererade ännu en fantastisk insats med två 170-finishar och ett genomsnitt på 106,63 i en 16–12-seger. Han hade återigen ett genomsnitt på över 100 för att besegra Dean Winstanley med 16–8 i semifinalen, vilket gjorde att han fick möta landsmannen och femfaldige världsmästaren Raymond van Barneveld i finalen. Van Gerwen låg aldrig i ledningen i finalen och kunde inte riktigt matcha det tunga scoringen och kliniska avsluten han hade visat tidigare i turneringen, och förlorade med 14–16.
Hans åttonde turneringsseger för 2012 kom istället vid årets sista Players Championship, där han för första gången besegrade Taylor i en final och också slog den regerande världsmästaren Adrian Lewis i semifinalen. Han låg under med 4–5 mot Taylor, men lyckades med back-to-back-avslutningar på 164 och 124 för att vinna.
Michael van Gerwen; 2013
Efter sitt exceptionella år 2012 gick van Gerwen in i världsmästerskapet 2013 som den näst största favoriten, endast bakom Phil Taylor. Han besegrade Paul Lim med 3–0 i första omgången för att möta Peter Wright i andra omgången, som beskrev van Gerwen som ”inte tillräckligt bra” innan matchen. Van Gerwen låg under med 0–2 men stormade tillbaka genom att vinna 12 av de nästa 14 legsen och gick vidare med en 4–2-seger. Därefter slog han Colin Lloyd med 4–1 i tredje omgången för att möta den regerande världsmästaren Adrian Lewis i kvartsfinalen. Matchen blev en klassiker där båda spelarna hade ett snitt på över 100, och Lewis kom tillbaka från ett set-underläge fyra gånger för att utjämna till 4–4. I det avgörande setet missade Lewis två pilar på dubbel 20 för att vinna matchen, medan van Gerwen gick in och avslutade med 83, 108 och dubbel fyra i följande leg för att säkra segern och gå vidare till semifinal. I semifinalen mot James Wade, när han ledde med 3–1, kastade van Gerwen en nio-pilars avslutning. Han var nära att upprepa bedriften i nästa leg efter att ha kastat åtta perfekta pilar, men missade en pil på dubbel 12 som skulle ha gjort honom till den första spelaren att kasta två 9-pilar i rad. Han förlorade dock det setet och det nästa när Wade utjämnade matchen, men van Gerwens överlägsna kastsnitt förde honom till slut till seger med 6–4. I sin första VM-final ställdes han mot femtonfaldige mästaren Phil Taylor och ledde med 2–0 och 4–2, men missade två pilar för att ta en 5–2-ledning. Taylor kom då tillbaka och vann fem set i rad för att ta titeln med 7–4. Van Gerwens framgång i turneringen gjorde att han klättrade till nummer fyra på världsrankingen, vilket garanterade hans plats i Premier League för första gången.
Vid PDC’s årliga prisutdelning i januari 2013 vann van Gerwen tre utmärkelser: Årets unga spelare, PDPA Player of the Year och Fans’ Player of the Year. I sitt första World Cup of Darts bildade han par med van Barneveld, men det nederländska paret åkte ut i åttondelsfinalen när de oväntat förlorade med 3–5 mot det finska paret Jani Haavisto och Jarkko Komula. Van Gerwen vann sin första turnering 2013 vid den första UK Open-kvalifikationen för året med en 6–2-seger över Dave Chisnall i finalen. Han fullbordade en helg med dubbla segrar genom att dagen därpå besegra Brendan Dolan, också med 6–2, i den andra kvalificeringen. Segrarna gjorde att han klättrade förbi James Wade och låg nu trea på världsrankingen.
Han fortsatte sin vinstsvit genom att ta den tredje turneringen med en 6–2-seger mot Michael Smith. Van Gerwens första nederlag på Pro Tour 2013 kom dagen därpå när Robert Thornton besegrade honom med 6–4 i semifinalen av den fjärde kvalificeringen. Hans obesegrade svit stannade därmed på 29 matcher. Trots förlusten i semifinalen i European Darts Trophy mot Paul Nicholson i april gick van Gerwen förbi Adrian Lewis och blev världstvåa bakom Phil Taylor.
Han nådde ytterligare en final vid den femte UK Open-kvalificeringen, där han på vägen besegrade Phil Taylor med 6–2, men förlorade i finalen med 1–6 mot Simon Whitlock. Van Gerwen återhämtade sig dagen därpå och vann den sjätte turneringen, inklusive ett kastsnitt på 112,67 i en 6–1-seger mot Michael Smith i semifinalen och en 6–5-seger mot Kim Huybrechts i finalen.
Han vann även den sista turneringen med en 6–0-seger över Mervyn King på tio minuter i finalen, vilket innebar att han hade vunnit fem av de åtta kvalificeringarna.
Hans sjätte titel för året kom en vecka senare vid den andra Players Championship, där han besegrade Stuart Kellett med 6–1 i finalen.
I Premier League 2013 vann Van Gerwen 11 matcher, spelade oavgjort i två och förlorade tre av sina 16 matcher, med ett kastsnitt på över 100 i nio av dem. I slutespelet besegrade Van Gwerwn, James Wade med 8–4 och ställdes mot Taylor i finalen. Van Gerwen låg under med 2–5 men vann sedan fem leg i rad innan Taylor stoppade honom genom att ta ut en finish på 65. I nästa leg avstod van Gerwen från att kasta på bullseye när han hade 87 kvar för att istället sätta upp en dubbel 16, men Taylor gick in och tog ut en 160-avslutning för att utjämna matchen till 7–7. Van Gerwen vann sedan två raka leg och var nu bara ett leg ifrån titeln.
Han missade två pilar på dubbel åtta för att vinna med 10–7, men när Taylor lämnade 40 efter 12 pilar vid ställningen 10-8, avslutade van Gerwen med 132 på bullseye för att bli den fjärde spelaren att vinna Premier League.
Van Gerwen fortsatte sin fina form med att vinna European Darts Open i Düsseldorf, Tyskland, och sparade sin bästa prestation till finalen där han slog Simon Whitlock med 6–2 med ett kastsnitt på 106,68. Ytterligare en titel följde mindre än en vecka senare när han vann den icke-rankade Dubai Darts Masters, där han tog ut 170 och 164 under en 11–7-seger mot Raymond van Barneveld i finalen.
Hans tionde turneringsseger kom i juni vid Austrian Darts Open genom att besegra Mervyn King med 6–3 i finalen. Det var van Gerwens femte titel i rad och han hade en svit på 24 obesegrade matcher.
Han var toppseedad för UK Open efter att ha tjänat in £35,600 i de åtta kvalificeringsomgångarna, strax över £25,000 före Robert Thornton på andra plats. Van Gerwen utökade sin obesegrade svit till 27 matcher innan han mötte Taylor i kvartsfinalen. Van Gerwen presterade inte riktigt på topp och förlorade med 7–10.
Två veckor senare vann han den sjätte Players Championship genom att besegra Andy Hamilton med 6–1 i finalen.
Vid Gibraltar Darts Trophy avslutades hans obesegrade svit på 15 matcher i European Tour-evenemang när han förlorade mot Adrian Lewis med 5–6 i kvartsfinalen.
Van Gerwn kom till World Grand Prix för att försvara sin titel fårn året innan och van Gerwen svepte enkelt förbi John Part med 2–0 och van Barneveld med 3–0 på 21 minuter för att möta Dave Chisnall i kvartsfinalen. Van Gerwen kom tillbaka från 2–0-underläge för att utjämna matchen men Chisnall bröt hans momentum genom att vinna det sista setet med 3–1 och lyckades därmed inte atta försvara titeln i Grand Prix.
Michael van Gerwn avslutade året som toppseedad för Players Championship Finals efter att ha tjänat £125,350 under året i ProTour-evenemang, drygt £50,000 mer än tvåan Chisnall. Han genomförde två fantastiska comebacker i turneringen, den första i andra omgången när han vann sex raka leg för att slå ut Lewis med 9–6. Den andra comebacken kom i finalen när han låg under med 6-3 mot Phil Taylor men vände matchen och vann med 11-7.
Michael van Gerwen; 2014
I Dart-VM 2014 inledde van Gerwen med segrar över kvalspelarna Zoran Lerchbacher och Kevin McDine. I tredje omgången låg han under med 3–1 mot Gary Anderson, men kom tillbaka och vann med 4–3. Därefter mötte han den tidigare BDO-världsmästaren Mark Webster, som han besegrade med 5–3, vilket ledde till en semifinal mot Adrian Lewis. Van Gerwen vann med 6–0 efter ett kastsnitt på 103,02. Van Gerwen hade därmed kvalificerat sig för sin andra raka VM-final. Där ställdes han mot Peter Wright och tog snabbt en 4–0-ledning innan Wright tog de två följande seten. Van Gerwen utökade till 6–2, behövde bara ett set till för att vinna, men hans kastning och avslutningspilar började svikta så Wright tog de två nästa seten för att göra ställningen 6–4. Van Gerwen utnyttjade två missade pilar från Wright i det avgörande leget i nästa set och vann med 7–4. Van Gweren vann därmed sitt första Dart-VM och blev den sjätte spelaren någonsin att vinna turneringen och, vid 24 års ålder, den yngsta, samtidigt som han gick förbi Phil Taylor för att bli ny världsetta.
Senare under månaden vann han ProTour Player of the Year, Fans’ Player of the Year och PDC Player of the Year vid Annual Awards.
Han följde upp det med en titelvinst på hemmaplan vid Dutch Darts Masters genom att besegra Mervyn King i en högklassig final där båda spelarna hade ett snitt på över 107. En vecka senare vann han den sista UK Open-kvalificeringen med en 6–0-seger över Michael Smith. Vid UK Open blev han besegrad med 10–8 i semifinalen av Terry Jenkins. Van Gerwen vann sin 20 titel på PDC-touren genom att ta hem den andra Players Championship med en 6–1-seger över Dean Winstanley.
Han försvarade sin Dubai Duty Free Darts Masters-titel genom att besegra Wright med 11–7. Vid World Cup of Darts producerade van Gerwen och van Barneveld ett sensationellt kastsnitt på 117,88 i deras dubbelmatch mot Nordirland, som de krossade med 4–0, vilket ledde till att de mötte Englands Taylor och Lewis i finalen. Van Gerwen besegrade Taylor med 4–0 och van Barneveld gjorde samma sak mot Lewis. Han gick in i sin singelmatch mot Lewis med vetskapen om att en seger skulle ge det nederländska paret titeln, och han vann med 4–2.
Van Gerwen vann också den 14 Players Championship med en 6–4-seger över Michael Smith. En vecka senare möttes de igen i finalen av European Darts Trophy, där van Gerwen förlorade med 6–5 efter att ha haft en 3–0-ledning. Han förlorade återigen i ett avgörande leg vid den 15 Players Championship, denna gång mot Justin Pipe. Hans andra stora titel för året kom vid World Grand Prix, där han vann en jämn final mot James Wade med 5–3 i set. Sju dagar senare slog han Wade ännu en gång, denna gång med 6–2 i finalen av den 18 Players Championship.
Han hade ett kastsnitt på 111 när han eliminerade Dave Chisnall med 10–5 i kvartsfinalen av European Championship och kastade sedan sin fjärde nio-dartare på PDC-touren under en 11–6-seger över van Barneveld i semifinalen. Van Gerwen säkrade sin sjätte PDC-titel när han vann finalen med 11-4.
Michael van Gerwen; 2015
Van Gerwen nådde semifinalen i Dart-VM 2015, vilket inkluderade hans då högsta snitt i ett världsmästerskap, 105,26, när han besegrade Robert Thornton i kvartsfinalen. Han mötte Gary Anderson i turneringen för andra året i rad och låg återigen under med 3–1 innan han kvitterade till 3–3. Han missade dock fyra pilar för att ta nästa set och såg istället sin chans att försvara sin titel som världsmästare ta slut med en 6–3-förlust.
Van Gerwen vann The Masters genom att besegra van Barneveld med 11–6 i finalen med ett kastsnitt på 112,49.
Han förlorade i finalen av den första UK Open-kvalificeringen med 6–1 mot Adrian Lewis, men revanscherade sig dagen därpå genom att vinna den andra turneringen efter att ha besegrat Vincent van der Voort med 6–3. Van Gerwen tog också hem den tredje turneringen med en 6–1-seger över James Wade, vilket innebar att han hade vunnit 25 av 26 matcher sedan världsmästerskapet.
Han utökade detta till 30 av 31 matcher när han vann German Darts Championship genom att besegra Gary Anderson med 6–2 i finalen med ett exceptionellt kastsnitt på 117,94, vilket är hans sjätte högsta kastsnitt någonsin i en PDC-match. En 31 matcher lång vinstsvit bröts av Terry Jenkins dagen därpå.
Han gick vidare och vann sin första UK Open-titel med en 11–5-seger över Peter Wright i finalen. Han vann sin andra European Tour-titel i rad vid Gibraltar Darts Trophy med en 6–3-seger över Terry Jenkins och fullbordade en trio av titlar genom att besegra John Henderson med 6–5 vid German Darts Masters, vilket gjorde honom till den andra spelaren någonsin att nå £1 miljon i prispengar på PDC Order of Merit, efter Phil Taylor.
Van Gerwen fortsatte att dominera PDC-touren genom att vinna den fjärde och sjätte Players Championship-turneringen med 6–1 respektive 6–5-segrar över Lewis och Wade. En 6–6-match mot Dave Chisnall säkerställde att han skulle sluta som etta i Premier League för tredje året i rad. Han hade ett kastsnitt på 105,15 under de 172 leg han spelade under ligafasen.
Van Gerwen vann fem raka leg från 7–4-underläge mot van Barneveld i semifinalen, vilket hjälpte honom att vinna med 10–8. Han kunde dock bara avsluta 32% av sina dubblar i finalen mot Anderson, inklusive att ha missat sju i ett leg, vilket bidrog till att han förlorade med 11–7.
Van Gerwen behöll sitt obesegrade rekord i Dubai Darts Masters då han tog sin tredje titel i rad genom att återhämta sig från 8–6-underläge i finalen mot Taylor för att triumfera med 11–8.
Han förlängde sin obesegrade svit till 20 matcher i European Tour-evenemang när han tog hem Dutch Darts Masters genom att krossa Justin Pipe med 6–0. Van Gerwen och van Barneveld blev utslagna i semifinalen av World Cup i en dubbelmatch mot Skottlands Anderson och Wright.
Van Gerwen vann sin första World Matchplay-titel genom att besegra James Wade med 18–12.
Detta innebar att han passerade Wade som PDC’s näst mest framgångsrika spelare med nio stora turneringssegrar, men fortfarande långt efter Taylor som leder med 79.
Van Gerwen gjorde 18 stycken 180-poäng i finalen av World Grand Prix mot Robert Thornton, men missade till slut för många dubblar och blev besegrad med 5–4 i set.
Han såg ut att förlora en andra stor final i rad när han låg under med 10–7 mot Gary Anderson i European Championship, men vann de fyra följande legen utan att låta skotten få en pil för att avsluta matchen och vann med 11–10. Detta var första gången som van Gerwen hade försvarat en stor titel. Van Gerwen hade sedan inga problem att nå finalen i Grand Slam, vilket inkluderade en 16–4-seger över Kim Huybrechts i kvartsfinalen med ett kastsnitt på 111,05. I finalen låg han under med 3–0 och 7–3 mot Taylor, men vann sex raka leg och tog turneringen med en 16–13-seger. Titeln fullbordade van Gerwens samling av att ha vunnit alla PDC nuvarande stora titlar under sin karriär.
I finalen av World Series of Darts Finals kom van Gerwen tillbaka från 10–9-underläge för att besegra Wright med 11–10 efter en 129-utgång och ett 11-dart leg. Han tog sin fjärde tv-sända titel i rad vid Players Championship Finals med en 11–6-seger över Adrian Lewis. Det innebar också att han hade deltagit i varje tv-sänd final sedan VM i början av året.
Michael van Gerwen; 2016
I andra omgången av Dart-VM 2016, noterade Van Gerwen ett kastsnitt på 109,23, det fjärde högsta snittet som någonsin registrerats i turneringen, när han besegrade Darren Webster med 4–0. I tredje omgången satte han en 135-utgång för att tvinga sin match mot van Barneveld till ett avgörande set. Van Barneveld gick upp till en 2–0-ledning i leg innan van Gerwen kastade ett 10-dart leg, men han missade en pil för att kvittera matchen i nästa leg, vilket gjorde att hans nederländske rival kunde avsluta på 96 och slå ut honom. Van Gerwens totala snitt på 105,78 var vid den tiden det högsta någonsin för en förlorare i turneringens historia.
Phil Taylor missade sju matchpilar i semifinalen av The Masters och van Gerwen utnyttjade detta fullt ut för att eliminera honom med 11–10 och behöll sin titel genom att enkelt besegra Dave Chisnall med 11–6 i finalen.
I den fjärde veckan av Premier League satte van Gerwen nytt tv-sänt snittrekord med 123,40 i en 7–1-seger över Michael Smith, vilket fortfarande är hans högsta kastsnitt någonsin i en PDC-match.
I följande omgång av matcher snittade han 116,67 när han besegrade Peter Wright med 7–2. En 7–5-seger över Taylor gjorde att van Gerwen toppade den slutliga Premier League-tabellen för fjärde året i rad. Han vann sin andra Premier League-titel (den första var 2013) med en 11–3-seger över Taylor i vad som var van Gerwens fjärde raka Premier League-final. Taylor hade ledningen med 2–1 men van Gerwen tog snart kontroll över spelet och vann tio av de följande elva legen för att fullborda en övertygande seger.
Van Gerwen hade vunnit tre av de sex UK Open-kvalificeringarna och i fjärde omgången av huvudturneringen gjorde han sitt femte tv-sända nio-dart leg när han besegrade Rob Cross med 9–5. Han gjorde även 170-utgång både före och efter det perfekta leget. Han återhämtade sig från ett 4–1-underläge mot Taylor i semifinalen för att vinna med 10–6 och, i en repris av förra årets final, besegrade han Wright med 11–4 för att behålla sin titel.
Van Gerwen vann sin andra raka World Matchplay-titel med en komfortabel 18–10-seger över Taylor. Det var 15-faldige vinnaren Taylors första förlust i en Matchplay-final och bara hans åttonde förlust i turneringen sedan 1994.
Van Gerwen vann sex av de tio European Tour-turneringarna, fem Players Championships och två World Series-turneringar, Han behöll också sin Grand Slam-titel genom att besegra James Wade med 16–8 i finalen. Hans dominans på PDC-touren gjorde att han vann totalt 25 titlar och £1,5 miljoner i prispengar under 2016, med en vinstprocent på 91%.
Michael van Gerwen; 2017
Van Gerwen vann sin andra Dart-VM titel när han besegrade Gary Anderson med en 7–3-seger. Med denna vinst höll han alla sju PDC stora rankningstitlar samtidigt. I finalen kastades 42 stycken 180 kast, det högsta antalet någonsin i en dartmatch, och van Gerwens kastsnitt på 107,79 höjde hans snitt över hela turneringen till 106,32. Segern befäste hans förstaplats på rankingen, där han var över £1 miljon före tvåan Anderson.
Van Gerwen vann sin tredje Masters-titel i rad genom att besegra Anderson med 11–7 i finalen, och avslutade med ett kastsnitt på 109,42. Van Gerwen kastade två nio-pilar under sin 6–2-seger över Ryan Murray i tredje omgången av fjärde UK Open Qualifier, och han tog titeln genom att slå Anderson med 6–3 i avgörande match. Han kunde inte försvara sin UK Open-titel då han tvingades dra sig ur turneringen på grund av en ryggskada.
I Premier League 2017 lyckades van Gerwen försvara sin titel, genom att återigen toppa tabellen efter att ha vunnit nio matcher, spelat oavgjort i fyra och förlorat två. Efter att ha vunnit mot Anderson med 10–7 i semifinalen, gick han till finalen mot Peter Wright. Wright ledde med 7–2 men van Gerwen genomförde en fantastisk comeback och kvitterade till 8–8. Wright hade sedan matchpilar vid 10–9, men missade sex raka matchpilar, vilket gav van Gerwen möjlighet att kvittera och en 12-dart leg senare gav nederländaren hans tredje Premier League-titel, med ett turneringssnitt på 104,76.
Vid World Cup säkrade Nederländerna sin första titel sedan 2014 genom att slå det walesiska paret Gerwyn Price och Mark Webster med 3–1 i finalen. Vid World Matchplay i juli misslyckades van Gerwen med att försvara den titel han vann 2016 när han förlorade mot Phil Taylor i kvartsfinalen.
World Grand Prix i oktober, turneringen där van Gerwen tog sin första PDC Major-titel på TV 2012, åkte han mycket överraskande ut redan i första omgången mot skotten John Henderson med 2–1 i set. Det var första gången van Gerwen förlorade i öppningsrundan i turneringen sedan 2009.
Michael van Gerwen återvände dock snabbt till vinnarspåret genom att vinna sin fjärde European Championship-titel genom. Van Gerwens nästa turnering var Grand Slam of Darts, där han vann alla sina tre gruppspel för att toppa Grupp A. Han besegrade Steve Lennon med övertygande 10–3 i åttondelsfinalen. Van Gerwen följde detta med att besegra Rob Cross med 16–13 i kvartsfinalen, en 16–8-seger över sexfaldige Grand Slam-vinnaren Phil Taylor i semifinalen och en 16–12-seger över Peter Wright i finalen för att vinna sin tredje Grand Slam-titel.
